För att kunna se en 3D- eller 4D-film behöver man ha speciella 3D-glasögon. Det finns dock ett undantag.

3D står för tredimensionell
Tecknen 3D står för tredimensionell. Det vill säga ett det rumsperspektiv vi uppfattar som längd, bredd och djup. Då vi säger att något är tredimensionell avses att ett objekt har de tre dimensionerna i ett visst område som inbegriper höjd, bredd och djup. Saknas dimensionen djup talar vi om 2D eller tvådimensionell. Om någon anser en person är tvådimensionell menas att personen är ytlig till sitt sätt att vara – den saknar djup. 3D kan även vara en matematisk figur, då djup är en av dimensionerna kan man även tala om ett volymmått. Beteckningen inom matematikens sfär är ”upphöjt med tre”.

Varseblivning och 3D
Allt det som vi ser och uppfattar i det vi kallar vår konkreta värld, är tredimensionellt. Det är en fysisk upplevelse genom våra sinnen, beröring, hur vi rör oss känner vi i våra kroppar, är rörelser vi utför i balans och hörselintryck påverkar och berör oss mer än vi tror. Vårt viktigaste instrument är synen genom två ögon som ger ett så kallat stereoskopisk djupseende. Det vi uppfattar genom den information vi får genom synen, men även via våra övriga sinnen, ger oss tredimensionell information om vår omgivning. Med ett undantag och det är om man har mist synen – på ett eller båda ögonen. I regel kompenserar de övriga sinnena till viss del.

3D-glasögon
För att kunna se 3D- och 4D-filmer behöver man bära speciella 3D-glasögon då man ser filmen. Då 3D-effekter skapas handlar det om att ge ett intryck av djup. Det gör man genom att visa en bild för vardera ögat. Därav vikten av att ha god syn på båda ögonen. Till det finns olika tekniker och därmed olika specialglasögon; Röd- och cyanfärgade anaglyfglasögon, ColorCode 3-D som är en teknisk förbättring av de anaglyfiska och som ger en betydligt förbättrad färgåtergivning. Real D Cinema är en teknik som bygger på polarisering, i glasögonen finns ett speciellt raster liksom en projektor med ett synkroniserat filter. Så kallade shutterglasses kan leda till att man uppfattar att bilden fladdrar. Så till den teknik som inte kräver några specialglasögon – den kallas autostereoskopisk. Läs mer på Computer Swedens språkwebb.