Specialeffekter i film har faktiskt funnits ända sedan 1800-talet, men om man istället hoppar fram mer till modern tid så är de första Indiana Jones-filmerna från tidigt 1980-tal bra exempel på filmer som använder sig av många specialeffekter. De senaste decennierna har det även blivit standard att använda datorrenderad grafik i filmer för att skapa sådant som är väldigt tidskrävande eller kostsamt att få till i verkligheten. Ett bra exempel på detta är dinosaurierna i filmen Jurassic Park. Det har gjort det möjligt att skapa i princip allt och filmskaparna har då inte längre varit lika begränsade av ekonomiska eller tekniska hinder.

Specialeffekter vs visuella effekter

Inom branschen skiljer man också på specialeffekter och visuella effekter. Specialeffekter (SFX) är sådant som finns på riktigt, som till exempel pyroteknik, miniatyrmodeller och animatroniska dockor. De datorrenderade effekterna som läggs på i efterhand (postproduktion) kallas istället visuella effekter (VFX). I takt med att datorerna har blivit allt kraftfullare och grafiken mer fotorealistisk har användandet av VFX ökat markant och gjort det möjligt att skapa effektfulla filmer även med lite mindre budgetar.

Det är även vanligt att man inom filmproduktion använder sig av en kombination av SFX och VFX. Till exempel har man i Jurassic Park animatroniska dinosaurier vid närbilder men datoranimerade när man filmar på längre håll och vill ha scener där till exempel en flock dinosaurier går omkring utomhus. Animatronik är en slags avancerade dockor som kan styras både av människor och elektronik. Det är en typ av specialeffekter som användes flitigt innan VFX kom in i bilden.

Stop motion

En annan SFX-teknik som var vanlig i filmer från 80-talet och tidigare är stop motion. Tekniken bygger på att man tar en bildruta i taget med kameran och för varje bildruta gör man en liten förändring av det man filmar. När bilderna sedan spelas upp i snabb följd ser det ut som någon som går, eller vad det nu är man vill animera. Ett exempel på detta är i den första RoboCop-filmen från 1988 där roboten ED-209 använder sig av stop motion för att kunna gå. Det ser dock inte särskilt realistiskt ut eftersom rörelserna blir ryckiga och stela och idag har stop motion till stor del ersatts med datoranimationer.

I filmen The Lego Movie från 2014 är alla lego-figurerna renderade och animerade i en dator, så de ser i princip fotorealistiska ut. Filmskaparna har dock medvetet fått det att se ut som att det hela är filmat med stop motion-teknik. Kanske tyckte de att en del av charmen gick förlorad när branschen gick över från analoga till digitala effekter. I framtiden, när datorgrafiken har blivit ännu mer realistisk, är det inte osannolikt att även hela skådespelare kommer vara skapade i en dator. Vi har redan sett smakprov på detta i filmer som Tron och Terminator Genisys. I den sistnämnda filmen dyker en datorrenderad 80-talsversion av Arnold Schwarzenegger upp.